Den Tentan

"Calculus" av Robert A. Adams var den tegelsten som man skulle plöja igenom på den första mattekursen (Analys) undertecknad läste i Uppsala. Låten beskriver hur det gick med den kursen, och även om det nu råkar vara sant så tycker jag så här i efterhand att slutet på låten är ganska fånigt egentligen.

(mel. 'Die Mauer')

Halt! Här får ingen passera,
Här kommer ingen förbi.
Du kommer aldrig klara nått mera,
Så gå är du snäll om ditt liv är kärt.

(I) Raden framför såg jag min klasskamrat,
Susanne lyckligt tentera.
Jag har gått här en halv termin snart,
Men med Calculus är svårt att diskutera.

Jag gick långsamt hemmåt, hemmåt den kvällen.
Deltentan gick inte så bra.
Hjärnan värkte, hjärtat värkte.
Vad skulle nu göra mig glad?
En dag så stod den, plötsligt bara där.
En bok lika tjock som Göran Persson.
Den skulle man läsa, den skulle man förstå.
Ty det mesta är ju elementärt.

Jag skulle ju klara den, men det kommer ju ännu en.
Jag måste nog läsa mer, om jag nånsin ska kla-- klara

Alla mina papper är våta,
Och svetten fortsätter att rinna.
Jag ska aldrig förlåta,
Robert A. Adams.

Jag har läst jävligt mycket, mycket så jag spyr.
Alla regler i huvudet yr.
Jag kan allt om integraler, och Taylorpolynom.
Jag vet allt om autonoma system.

Jag kommer att klara den, jag kommer att klara den.
I morgon så gäller det, jag kommer att kla-- klara

Ja, jag vet, jag vet precis hur,
jag flyger över denna mur.
Å jag vet, å jag vet,
jag vet precis hur.
Jag fyller i alla svaren, allting blir rätt,
tänk att det kunde va så här lätt.
Jag har äntligen förstått, äntligen begripit,
jag vet precis hur, jag vet precis hur...

Äntligen klarat den! Jag har äntligen klarat den!
Jag har äntligen klarat den! Jag har äntligen kla-- klarat den!

Back to index