Vad hände med min Amiga?

Det var en gång en dator...

En dag skulle jag installera ett nytt nätverkskort i min Amiga 1200. Medan jag satt där och rev bland sladdarna för att komma fram till PCMCIA-porten så började jag fundera på allt som den stackars maskinen varit med om genom åren. Det är lite svårt att se det framför sig, men en gång i tiden så var den en ren, oexpanderad 1200:a i en desktop-låda. Hur kunde denna oskyldiga lilla maskin förvandlas till detta tower-monster fyllt av sladdhärvor och kretskort utan att jag märkte något?

Så här såg datorn ut en gång i tiden. När bilden togs hade datorn redan börjat växa. En del hårdvara ligger brevid på skrivbordet och på chassit sitter några knappar som vittnar om hemmagjorda hack.

Den första av dessa går till reset-signalen bland testpunkterna i moderkortets nedre vänstra hörn och används förstås för att ansluta tower-lådans resetknapp.

Nästa två trådar går till höger och vänster ljudkanal och används till en mono/stereo-omkopplare.

I änden av tråd nummer fyra sitter tre dioder som kopplats till de tre avbrottssignalerna i Amigan. Andra änden av tråden kopplas till en tryckknapp som alstrar nivå 7-avbrott. För att skydda mot kortslutning sätter jag dit lite isoleringstejp under och över diodernas ben.
Den femte tråden sitter på paus-signalen och kopplas till en pausknapp. Samtliga fem trådar samlas i en liten kontakt som syns i bilden ovan, så att jag kan plocka loss moderkortet utan att behöva lossa knappar och annat (mycket praktiskt en dag som denna).

Detta är väl inget hack egentligen, men en uppgradering i alla fall: ROM var från början version 3.0, men nu sitter 3.1-kretsar i burken.

När jag nu ändå håller på

Med moderkortet lättåtkomligt är det några saker jag vill passa på att fixa. Den första är att patcha Gayle så att reset-signalen skickas till PCMCIA-porten som den ska.

Den ska bort...

Nästa hack går i samma linje som den interna strömkontakten fast det är lite mer jobb. Jag tycker att det ser tråkigt när en tower-Amiga har baksidan full av återkopplingar. Med återkoppling menar jag de sladdar som går från portar på moderkortets baksida tillbaka in i lådan. Strömsladden är en klassisk sådan, den externa diskettstationen ännu en. Strömmen har redan fått en intern kontakt i mitt fall men jag har ytterligare två sådana kopplingar som jag vill bli av med. Den första är parallellporten. Jag har nämligen satt in en parallellports-splitter i datorn som ger mig några extra parallellportar. Ingången till splittern är naturligtvis inuti lådan och därför vill jag flytta parallellporten från moderkortets baksida in i lådan. Kan hända låter det grymt, men parallellporten måste bort. Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort.

... och den med

Nästa port som går samma öde till mötes är den externa diskettstationsanslutningen. Den var lite snällare och gav vika för tennsugen. Ny port på plats.

Den nya diskettenhetskontakten på plats.

En låda

Det här är en gammal Eagle-låda som jag köpte runt -96. Den var färdig för att stoppa in 1200:an i så jag har inte behövt göra några förändringar av själva lådan. Eller ja.. Nästan i alla fall.
Det är en hyfsat rymlig låda vilket är tur det med tanke på vad jag tänker stoppa i den (you've seen nothing yet. hehehee...). Det finns plats för sex 5,25"-enheter och tre 3,5"-enheter. Plåten som man fäster moderkortet på har fått sig en omgång av sågen eftersom den var i vägen för kylflänsen på ett 040-kort som satt i lådan några år. För att få in det där lilla extra som nu ska in i lådan krävs ännu ett ingrepp. En Dremel-stund senare har vi fått bort lite överflödig plåt.
Det finns naturligtvis en front och en kåpa till lådan också, men de behövs ju inte förrän vi har fått in alla saker ;-)

Här sågar jag upp ett nytt hål för att få plats för mitt nya projekt. Det kommer att krävas lite fästen och annat här också, men det kan jag ta senare.

Gamla synder.

I bilden skymtar några småhack som inte gick att ta ur lådan utan att löda bort dem. Detta är dels två nya ljudutgångar som jag återkommer till senare, och ett litet kort med kontakten där vi ska ansluta sladden från moderkortet. Kretskortet har även kontakter för lådans reset-knapp, pausknapp, knappen för nivå 7-avbrottet och för en brytare som växlar mellan mono- och stereoljud.

Härnäst kommer tangentbordsinterfacet. Det är DCE som har tillverkat det och när det var nytt satt sockeln fast på undersidan av kretskortet så att hela interfacet satt nere på moderkortet. Det blev dock för trångt där nere på moderkortet efter ett tag så sockeln fick bryta sig loss och kortet flyttades upp en bit. Jag hade längre sladdar mellan kortet och sockeln från början men det ledde till problem med tangentbordet så jag blev tvungen att kapa dem. Den nuvarande längden har fungerat bra i flera år nu. Mellan kretskortet och lådan sitter en liten distans av plast för att undvika kortslutning.

Den medföljande tangentbordskontakten var inte avsedd för towerlådor, vem som skulle ha användning för den har jag ingen aning om. Det är för övrigt den som jag nu använder som strömkontakt till moderkortet. Jag köpte en ny tangentbordskontakt som ser betydligt trevligare ut. Strömpinnen i tangentbordskontakten var jag tvungen att koppla direkt till nätaggregatet. Det visade sig att tangentbordsinterfacet inte kunde leverera tillräckligt med ström för att underhålla diverse kringutrustning som ville ta sin ström från denna kontakt.

Uppdatering: Man kunde ju tro att det skulle få vara bra så, men när jag köpte nytt tangentbord så hade detta PS/2-kontakt istället för den gamla DIN-kontakten. Att ha en adapter bakom lådan bär mig emot, så det fick bli en ny kontakt istället.

Återigen, den nya tangentbordskontakten installerad.

Processor, minne och grafik

Turbokort är en nödvändighet i en Amiga om den ska hålla för dagens applikationer. I min maskin har jag satt ett BlizzardPPC 603e+. PPC-processorn är på 240MHz och 060-processorn på kortet är överklockad från 50MHz till 64MHz. Kristallen har jag satt i en sockel för att den ska vara lätt att byta ut. Dock är den 64MHz-kristall som jag hittade inte kvadratisk som originalkristallen var och jag har därför fått löda på ett par förlängda, böjda ben på kristallen så att den kan sitta i sockeln. Kortet är även utrustat med en SCSI-II-kontroller, 64MB minne och ett BVision-grafikkort.

Den observanta läsaren har noterat att jag fortfarande inte satt in musporten. På 1200:an (rev 1D.4) sitter den inte fast på moderkortet utan hänger brevid i en liten flatkabel. Jag har valt att bygga en automatisk joystick-omkopplare till denna port och originalporten är ett minne blott. Anledningen till detta är att det är så krångligt att komma åt kontakterna på baksidan av tower-lådan när man ska byta mellan mus och joystick.

Kortet sitter fastskruvat i lådan genom musporten. Den andra porten kommer att hamna en bit ner i lådan eftersom det inte finns något färdigt hål för porten här uppe. Vi återkommer till den lite senare. För att skydda kortet från kortslutningar mot lådan har jag satt en gummimatta på undersidan.

Då kan vi koppla in en mus också då :).

Serieportar var ett tag en bristvara i min Amiga. För att slippa rycka i sladdar och för att få lite högre hastighet på överföringarna köpte jag ett Hypercom 3+. Kortet har två stycken serieportar och en parallellport. Hypercom 3+ sätts på klockporten via en kort flatkabel och även parallellporten ansluts via en flatkabel. Serieportarna erbjuder två möjligheter, antingen kan man använda de två portar som sitter direkt på kortet, eller så kan man ansluta lösa portar via flatkablar. Som ni märker börjar det bli en del flatkablar nu... Kabeln som följde med till klockporten var för kort för att jag skulle kunna sätta kortet i en kortplats i lådan. Jag kunde därför inte använda portarna som satt fast i kortet utan var tvungen att ha alla flatkablar på plats. Den korta kabeln gjorde att det inte fanns något bra ställe att sätta kortet alls, så resultatet blev att kortet hängde fritt i luften inuti lådan. Det låter kanske värre än det var, kortet låg inbäddat i ett skatbo av kablar av olika slag som fyllde hela lådan, så någon risk för kortslutning var det inte.

Nu vill jag ju bli av med så mycket kablar som möjligt för att få in lite luft i lådan, och ett frihängande kort vill jag egentligen inte ha. Det bästa sättet att få lite mer ordning just nu är att göra en längre kabel till klockporten. Sagt och gjort. Flatkabeln har 1 mm delning vilket inte är standard, så det fick bli en tur till handlar'n. Med ny kabel kan kortet sitta i en av lådans kortplatser och jag slipper kablarna till serieportarna.

Med både scandoubler och grafikkort sitter jag med två videoutgångar. En som används av alla program som stöder CGX:s skärmlägen och en som används av program som inte känner till/tycker om CGX. Två monitorer har jag inte plats för, och att flytta sladden fram och tillbaka är inte hållbart. En BMon monitor-omkopplare löser det problemet. Omkopplaren tar hand om de två portarna och gör om dem till en. Jag sätter omkopplaren i en av lådans kortplatser och drar upp de två flatkablarna till grafikkortet och scandoublern. Ytterligare en liten kabel ska dras fram till fronten lite senare eftersom det ska sitta en knapp där för att växla mellan de två skärmarna.

I bilden syns den grå BMon längst ned. Den svarta kabeln upp till grafikkortet syns på den övre delen av bilden. Scandoublern sitter intill BMon och kopplas in med den ljusblå kabeln.

BMon har en manuell brytare för att växla mellan de två grafikingångarna. Jag tänker använda turboknappen som redan finns i lådan till BMon så den medföljande brytaren tar jag bort. Kretskortet som den sitter på behåller jag och sätter fast högst upp i lådan (eftersom det är där turboknappen sitter).

Parallellportsbrist är nog ingen ovanlighet i Amigavärlden, det är ganska mycket kringutrustning som ska trängas i den porten. Jag köpte för länge sedan en parallellportsväxlare med fyra portar, den och det som ska sitta i den ska vi ta oss an nu. Från början satt växlaren i en grå plåtlåda och skrek 80-tal. Lådan har jag arkiverat och växlaren har jag satt fast i en täckplatta till en av 5,25"-platserna. Täckplattan har även blivit den plats där många av de andra småhacken fått sina brytare och knappar placerade.

Med lite interna parallellportar kan vi nu börja sätta in lite kringutrustning som normalt hittas utanför lådan. Det första är en liten adapter för att få tillgång till joystickport 3 och 4. Jag sätter adaptern i en av portarna och ser nöjd ut. De två joystickportarna drar jag bak till ett par förstansade hål som lådan smidigt nog var utrustad med.

Parallellport nummer tre går till en PIC-programmerare som jag skruvat ihop. Denna har tidigare suttit externt på lådans baksida. Eftersom den behöver 12V som inte finns i parallellporten har det inneburit extra krångel för att ta den tråden från diskettstationskontakten, för att inte tala om hur bökigt det är att sätta i PIC-kretsen när programmeraren sitter på baksidan av lådan. Jag borrar/filar upp ett litet hål för sockeln i täckplattan. Sockeln kommer att utsättas för en del tryck och ryck när kretsar ska i och ur, därför är det viktigt att den sitter fast ordentligt. Värmelim ordnar den saken.

Den sista parallellporten drar jag ner till det hål i lådans baksida där parallellporten på moderkortet tidigare suttit. På samma gång ansluter jag den numera frihängande parallellporten på moderkortet till parallellportsväxlarens ingång. För att skydda från kortslutningar slår jag in de frihängande kontakterna i krympplast.

Den frihängande parallellporten som sitter på moderkortet är inslagen i blå krympplast. Den nya externa parallellporten (den röda) sitter fastskruvad i hålet som blev över.

Lådans front är av det gamla beiga slaget. Jag har tidigare gjort ett desperat försök att piffa upp den genom att måla lite på knapparna i överkanten. Ett klistermärke är det enda som varslar om att det finns en Amiga i lådan. Jag har varken tid eller lust att göra om fronten till något blinkande rymdskepp, men lite rödfärg kanske kan göra lite nytta här.

Det är en del sladdar som ska dras från fronten till olika delar i datorn. Dels de till lysdioderna och de knappar som fanns där från början (turbo och reset) men även sladdarna till de extra knappar som jag redan pratat om (mono-/stereo-omkopplare, nivå 7-avbrott, paus o.s.v.). För att slippa alla lösa sladdar i lådan sätter jag en kabelkanal från fronten till lådans baksida där sladdarna kan ta sig ner till moderkort och andra kontakter.

Kabelkanalen placeras i ett stag som redan gick från fronten till bakstycket på lådan. Sladdarna drar jag ut genom ett hål i sidan så att de inte är i vägen för hårddiskar och annat längre fram.

En av lådans lysdioder har jag bytt ut mot en dubbel lysdiod, denna kopplar jag till lådans turboknapp så att den lyser grönt eller rött beroende på vilket läge knappen står i. Det finns två inbyggda lysdioder kvar på fronten, dessa kopplar jag till hårddisksaktivitet och strömindikator på moderkortet. De tre lysdioder som sitter på en 1200:a för floppy, hårddisk och ström har inbyggda förkopplingsmotstånd. Lysdioderna som följde med lådan saknade motstånd och jag har därför satt ett par sådana på sladdarna för ström och floppy. Lysdioden för hårddisken har redan brunnit upp (innan jag insåg att förkopplingsmotstånd var en kul grej) och är utbytt mot en med inbyggt motstånd.

Med fronten på plats är det dags att sätta in de expansioner och tillbehör som syns utåt på framsidan. Högst upp sitter lysdioderna som vi redan kopplat in. Här finns även den sedvanliga 3x7-segmentsdisplayen. Eftersom den är kopplad till turboknappen så är det väl lämpligt att den får återspegla vad som händer när man trycker på den knappen. I bilden till höger kan man även se den tvåfärgade lysdiodens båda lägen.

I den första synliga 5,25"-platsen (den översta är bakom lysdioderna ovan) sätter jag en CD-RW från Sony. Ljudutgången på baksidan av CD:n går till en liten mixer som kopplar ihop Amigans ljud med ljudet från CD-spelaren. Mixern har vi redan sett, den sitter inbyggd i de nya ljudutgångarna som redan sitter i lådan.

Därefter kommer en floppy. Detta är df1: och var från början en extern Datic som jag har tagit bort kåpan från. Den är inkopplad i den numer interna extradrive-kontakten på moderkortet. Brytaren till höger är kopplad till mikrobrytaren i diskettstationen och används för att stänga av och slå på skrivskyddet på disketter. Den röda knappen signalerar diskbyte till datorn, vilket måste göras för att Amigan ska märka att skrivskyddet ändrats. Till vänster om diskettstationen sitter en liten av/på-knapp.

Lite längre ner sätter jag parallellportsväxeln med tillbehör. Här syns även knapparna som tidigare nämnts för lev.7 och mono/stereo.

df0: Detta är den interna diskettstationen från 1200:an. Täckkåpan följde med tower-lådan. Här har jag limmat fast lysdioden för floppyn som kommer från moderkortet.

Här innanför sitter två hårddiskar. Nej, de syns inte på framsidan men jag sätter in dem nu i alla fall. Det är en Conner 600MB och en Fujitsu 3GB. Jag har länge planerat att köpa en ny större och tystare hårddisk, men eftersom jag har en separat filserver här hemma så har jag aldrig lyckats fylla de hårddiskar som sitter i nu. AmigaOS 3.9 är inte så platskrävande...

Nätaggregatet har fått smaka på lödkolven det med. Dels var det allt för få strömkontakter från början och dels var jag ju tvungen att ha en speciell sladd till moderkortet. (Extra sladdar och kontakter plockade jag från ett annat nätaggregat.)

Strömkontakten till moderkortet kräver fler spänningar än +5V och +12V som finns i de röda och gula sladdarna som kommer från ett sådant här nätagg, men det gör lyckligtvis ett normalt PC-moderkort också så även -12V fanns att hitta på kretskortet i nätagget.

För att inte sladden till strömbrytaren, som sitter på framsidan av lådan, ska gå rakt igenom lådan så förlänger jag den. Nu kan jag dra den genom den nya kabelkanalen till fronten.

Som jag antytt ett par gånger så är det något mer som ska in i lådan, något som kommer att ta mer plats än de tidigare expansionerna. Jag har sparat den nedersta biten i lådan för just detta. Det som ska in här är en annan maskin som varit med mig länge - längre än 1200:an faktiskt. En Commodore 64.

Denna C=64 är van att sitta i en tornlåda eftersom den gjort det i över femton år, så den ska nog inte märka någon skillnad. Den tidigare tower-lådan är en sammanslagning av min första och andra dator. Den första dog efter en kortslutning i joystickporten så dess moderkort hamnade på väggen, den tomma lådan slaktades för att bli ett hölje till tangentbordet. Idag ångrar jag att jag inte tog den nyare lådan till tangentbordet så att den gamla brödburken vore intakt, men det är smällar man får ta. Loggan som återfinns i rubriken ovan flyttar jag från originalchassit till 64:ns nya hem.

Kabeln mellan tangentbordet och datorn i min gamla tornlåda består mestadels av tangentbordskabeln men har ett par extra trådar för reset-knapp, lysdiod och den frys-knapp som sitter på TFC III.

C=64:ns moderkort lägger jag nu längst ner i lådan. Jag har redan sågat upp ännu ett hål i lådans baksida där jag tänker mig att portarna på sidan av 64:n ska placeras. Jag borrar några hål i lådans botten och skruvar fast kortet med distanser.

Jag borde kanske använda originaltangentbordet till 64:n av nostalgiskäl, men jag föredrar nog ändå att använda samma tangentbord till båda datorerna. Det kommer säkert som en överraskning för någon, men det finns faktiskt tangentbordsinterface till 64:n också. Med detta kan jag koppla in ett standardtangentbord (samma som jag har till Amigan). Interfacet heter PC-KEYB och är tillverkat av Tomas Pribyl som har en hel del spännande projekt för att hålla liv i C=64:n.

Den gula tråden är för resetsignalen så att man kan starta om C64:n med CTRL+ALT+DEL. Stiftet som den sitter på fanns på mormorkortet sedan tidigare eftersom jag hade en reset-knapp på tangentbordet till min torn-C64.

En cartridge måste man ju ha i sin C64. Jag hade en Action Replay VI i slutet av perioden då jag använde 64:n som mest, men av någon outgrundlig anledning sålde jag den senare. Kvar har jag min något äldre cartridge, The Final Cartridge III, som jag naturligtvis vill sätta i expansionsporten på 64:n. Tyvärr är det för trångt i lådan så jag kan inte sätta en cartridge i expansionsporten utan att den sticker utanför lådan. Därför blir jag tvungen att vinkla upp expansionsporten. Det är lite jobb med det. Först måste skyddsplåten bort. Sedan löder jag loss alla de bakre benen i porten och borrar upp hålen i moderkortet så att jag kan stoppa tillbaka benen igen. Nu kan jag bända upp porten så att den pekar rakt uppåt. Sedan löder jag fast benen igen och klipper av de överflödiga benbitarna. Nu går det att sätta TFC III på plats.

Ska jag nu ha någon nytta av min C64 så är det väl bäst att ha en bandspelare också. De bandstationer jag har till C64 låter sig inte installeras i en tornlåda utan vidare så nu är det dags att plocka fram hårdhandskarna en gång till. På skroten köpte jag en gammal bilstereo för en femtiolapp. Mekaniken från den tillsammans med elektroniken i en C64-bandare ska nu sättas samman. Med avbitartången rensar jag bort allt onödigt från de båda apparaterna. Jag behåller motorn och tonhuvudet i bilstereon eftersom det skulle bli allt för mycket jobb att flytta dem från C64-bandaren. Detta innebär att jag tyvärr tar bort möjligheten att spara på band.

Bilstereon har knappar för att spola fram och tillbaka och för att mata ut bandet. Den saknar dock knapp för PLAY eftersom detta styrs via elektroniken i bilen. En elektromagnet styr om tonhuvudet ska ligga emot bandet eller ej och motorn styrs av elektronik i bilstereon. Denna elektronik är naturligtvis borta nu och jag kopplar motorn direkt till C64-bandarens elektronik. Jag provade först att koppla elektromagneten till samma signal så att tonhuvudet skulle ligga emot bandet när motorn gick. Detta fungerade dock inte så bra eftersom mekaniken i bilstereon var för långsam så bandet han snurra en bit innan tonhuvudet var på plats. Detta gjorde att en del spel inte fungerade eftersom data på bandet missades. Jag frikopplade mekaniken som styrde tonhuvudet så att det alltid ligger emot bandet istället. För den oroliga kan jag försäkra att det finns annan mekanik som ser till att tonhuvudet flyttar på sig när man spolar eller trycker ut bandet. För PLAY-signalen går det inte att lita på motorsignalen i en C64-bandspelare - för motorn kan vara igång lite då och då utan att man trycker på PLAY eller motsvarande. Istället använder jag en separat knapp för PLAY.

De lösa delarna monteras sedan i skalet från en CD-spelare. Med hjälp av detta kan jag fästa den nya bandspelaren i datorlådan. Det behövs en frontpanel också. I denna sågar jag upp ett hål för bandintaget. Jag har klippt ut plasten som satt kring hålet i bilstereon för att få med knapparna och själva spåren som bandet ska glida i när man sätter i och tar ur det. Plastramen med knapparna fäster jag i hålet med värmelim. På frontpanelen sätter jag även de knappar och lysdioden som kommer från TFC III plus lysdioden från C64:n som lyser när datorn är på.

Nu sitter delarna monterade på bottenplattan från CD-skalet. Bandmekaniken har höjts upp något med ett par brickor och under kretskortet sitter en liten gummimatta. Fronten sätter jag fast med värmelim i plåtskalet och sedan är det dags att skruva på locket och sätta in det hela i datorn.

Självklart finns det mycket mer att göra med C64:n men det får vänta till ett senare tillfälle.